Borgen på Herserudsklippan

Bara ett stenkast från Millesgården tronar den borgliknande byggnad som blev startpunkten för det populära hotellet Foresta. Här är historien om det spektakulära huset och kvinnan som kanske aldrig hade kunnat uppföra det om hon inte hade lånat ut sin pigkammare över en natt år 1874.

Kvadrat
Svartvitt åldrat flygfoto över hotell Foresta på Herserudsklippan på Lidingö.

Placeringen är både storslagen och naturskön – högt ovanför Värtans vatten med utsikt över bron, bort mot Frihamnen och Djurgården. Det handlar förstås om Foresta, som vakat över infarten till Lidingö i över hundra år vid det här laget.

”Som arkitektonisk förebild hade Wilhelmina Skogh de gamla tyska riddarborgar som hon fascinerats av under sina resor genom Rhendalen och vidare ner till Italien.”

 

Det var alltså här på klippan med den enastående utsikten som Wilhelmina Skogh, legendarisk vd för Grand Hôtel, lät uppföra sin privatbostad Villa Foresta. Som arkitektonisk förebild hade hon de gamla tyska riddarborgar som hon fascinerats av under sina resor genom Rhendalen och vidare ner till Italien.

Trots omfattande ombyggnationer har huvudbyggnaden fått behålla sin ursprungliga stil och utgör ett självklart riktmärke för den som besöker Lidingö.

 

Uppdraget att rita Villa Foresta gick till Ernst Stenhammar och Edvard Bernhard. Det välkända arkitektparet låg även bakom Grand Hôtel Royal med den praktfulla Vinterträdgården, annexet som uppfördes bakom det ursprungliga hotellet på Blasieholmen. Det var en fantastisk festlokal som inget annat hotell i Europa kunde konkurrera med under 1900-talets första decennier.

”Det påstods att läget på Herserudsklippan påminde henne om utsikten från Fårö där hon växte upp.”

 

Namnet på sitt nya hus på Lidingö hämtade Wilhelmina Skogh passande nog från det italienska ordet för skog. Blandningen av olika nationella referenser förstärktes av att borgdelen byggdes med kalksten från Gotland. Det påstods att läget på Herserudsklippan påminde henne om utsikten från Fårö där hon växte upp.

På Wilhelmina Skoghs tid fanns en eldriven hiss från färjeläget upp till Herserud.

 

Villa Foresta förblev Wilhelmina Skoghs privatbostad fram till 1922, då hon hamnade i ekonomisk knipa. Så småningom köptes fastigheten av film- och teatermogulen Anders Sandrews och i början av 1950-talet trädde byggmästare Nils Nessen in som ägare.

Efter betydande renoveringar och ombyggnader startade han hotellverksamheten 1957. Numera drivs såväl hotellrörelsen som restaurang och konferensdel av Scandic.

 

 

Pionjär som bröt ny mark

I en tid då kvinnor hade mycket små möjligheter att slå sig fram lyckades Wilhelmina Skogh (1849–1926) på egen kraft nå toppen. Men det var en lång och slingrig färd. Endast 12 år gammal reste hon ensam med ångbåt från hemmet på Gotland till Stockholm och fick jobb i disken på en restaurang.

Året 1874 blev något av en vändpunkt. Då var Wilhelmina Skogh piga på ett hotell i Gävle. När en gäst nekades plats eftersom det var fullbokat erbjöd Wilhelmina Skogh sitt eget rum och såg även till att han fick något att äta. Mannen, som visade sig vara trafikchef vid Gefle-Dala Järnväg, blev så imponerad att han några månader senare anställde henne för att driva en nyöppnad järnvägsrestaurang.

Porträtt av Wilhelmina Skogh.
Förutom att studera språk och ekonomi på kvällarna reste Wilhelmina Skogh runt i Europa för att få inspiration från konst, inredning, mat och vin.

 

Det dröjde bara några år innan Wilhelmina Skogh började bygga och ta över egna hotell. Hon satsade även på att utrusta hotellen med den senaste tekniken, vilket gjorde att de lockade kungligheter och andra prominenta gäster.

De stora framgångarna ledde till att Wilhelmina Skogh rekryterades till branschens mest prestigefyllda jobb – vd för Grand Hôtel i Stockholm. Det visade sig bli en tuff utmaning.

Kostnaderna för de stora ombyggnationerna skenade och när storstrejken 1909 förlamade landet påverkades även ”Grand”.

Året därpå valde Wilhelmina Skogh att avgå som vd. Efter att hon hamnat i ekonomiska svårigheter och tvingades sälja Villa Foresta fick hon på nåder bo i ett rum på Grand Hôtel där hon också dog 1926. Efter hennes död stod följande att läsa i tidningen Restauratören:

”Det är nog ett så märkligt kvinnoöde som härmed funnit sin avslutning, och hennes livsgärning är ett lysande bevis för att även det så kallade svagare könet kan vara i besittning av den kraft och förmåga som tarvas för att från en ringa ställning höja sig upp till en av livets toppunkter.”

Mer ur vår kundtidning Kvadrat